Gävle lyfte sig i Fokus rankning

Idag har tidsskriften Fokus släppt sin rankinglista över bästa kommun att bo i Sverige. Gävle har gått från plats 234 förra året till plats 188 i år. Rankningen görs efter fem kategorier som i sin tur grundar sig mängd olika mätningsparametrar med underlag från myndigheter och intresseorganisationer. Gävles bästa kategori är ”fundamenta” som är uppdelad på mängder mätningsparametrar från strandlängd, anmälda brott, andel miljöbilar och ekonomisk bistånd per invånare. Gävles bästa mätningsparameter är kulturkostnad per invånare. Där hamnar vi på plats 9 vilket starkt bidrar till det goda resultatet för hela kategorin ”fundamenta” som är plats 21 i rankningen. Gävles sämsta kategori är ”att ha familj”. Där hamnar vi på plats 250. I denna kategori finner man mätparametrar som personaltäthet i förskolan och barnfattigdomsindex. Det som främst bidrar till det totalt sett dåliga resultatet är andel skilda som ger oss plats 255. Gävles näst bästa kategori är ”att vara äldre”, plats 91, och näst sämsta kategori är ”att arbeta”, plats 225. Den sista kategorin är ”att vara ung” där hamnar Gävle på den övre hälften med en plats 114.

Jag kommer ihåg förra året när Fokus rankinglista kom upp under en debatt i kommunfullmäktige. Då avfärdade kommunstyrelsens ordförande rankingen med att den mätte felsaker. Undrar om hon tycker samma sak nu när Gävle klättrar?

Läs om hela rankingen här.

Statistik och lösningar

I tisdags (29/5) presenterade UNICEF Sverige en rapport om barnfattigdom i 35 rika länder där man hävdade att Sverige ligger dåligt till när man mäter hur djupt barn tillåts falla under fattigdomsgränsen. Fattigdomsgränsen är ett relativt begrepp och skiljer sig från land till land. Att använda relativa begrepp är allt vanskligt när man ska jämföra med andra länder, vilket Dagens Nyheter påpekade i en ledare igår. Man skriver:

”Rent generellt kan sägas: ju mer sammanpressad lönestruktur i ett land, desto färre ”fattiga”. I ett land som exempelvis Nordkorea, där alla utom den styrande eliten lider brist på det mesta, finns således ingen fattigdom. En 15-årig somalier som flyr till Sverige behöver – enligt Unicefs sätt att mäta – inte ha varit fattig när han åkte, men blir det när han kommer hit. Både relativt sett och absolut – om han inte omedelbart får både rullskridskor och datorspel.”

Det jag tycker är intressant med UNICEF:s rapport är inte i första hand hur de använder statistiken utan vad de förslår för lösningar. Det man ser som främsta lösningen är inte mer bidrag, vilket är de rödgrönas slagträ mot regeringen, utan det är skolan som har nyckelrollen:

”Skolan är den enskilt viktigaste faktorn när det gäller att bryta ett socialt utanförskap och ta sig ur fattigdom. Oavsett bakgrund eller boendekommun måste alla barn i Sverige få den kvalitativa utbildning som de har rätt till enligt barnkonventionen."

Instämmer i denna analys. Känns som något vi liberaler har sagt länge. Läs även denna arikel på Newsmill.

På tal om statistik så har ovannämnda Dagens Nyheter visat att den statistik som används för att mäta ungdomsarbetslösheten är direkt missvisande då en fjärdedel som ingår i statisktiken är elever i grund- och gymnasieskolan. Räknar man dessutom bort alla heltidsstudenter så sjunker arbetslösheten från 22,9 procent till 14,6 procent. Det innebär dock inte att 14,6 procent av ungdomarna är arbetslösa, eftersom Statistiska Centralbyrån som beräknar ungdomsarbetslösheten räknar andelen arbetslösa i förhållande till arbetskraften, inte hela befolkningen. Med missvisande statisk över arbetslösheten riskerar man att föreslå felaktiga lösningar på problemet. Det är något att tänka på när man hör de olika partiernas förslag på insatser för arbetslösa ungdomar. Är det en lösning anpassad för en arbetslöshet på 22,9 procent? I sådant fall kommer den inte funka för de verkligt arbetslösa ungdomarna – det vill säga de som varken går i skolan eller arbetar.

Se även DN, GD, Arb

Några reflektioner över kommunfullmäktige 2012-05-28

Igår var det kommunfullmäktige. Främsta punkten på dagordningen var bokslut 2011 för Gävle kommunkoncern med kommunrevisorernas granskningsrapport. Revisorerna har i sin granskning varnat för att kommunens kostnader stiger fortare än skatteintäkterna. Att vi inte har de skatteintäkter vi önskar beror bland annat på att vi inte har den ekonomiska tillväxt vi behöver på grund av ett dåligt näringslivsklimat (vilket alla rankingar visar) som i sin tur leder till att vi inte får tillräckligt många arbetstillfällen som kan betala kommunens verksamhet. En bidragande orsak till det dåliga näringslivsklimatet är att skolan inte klarar av att försörja arbetsmarknaden med den kompetens som efterfrågas lokalt. Detta framförde jag i debatten. I Gefle Dagblad verkar det som att jag sa att kommunens ökade kostnader beror på dåligt näringslivsklimat, vilket är helt felaktigt. Det var bristen på skatteintäkter jag talade om. Däremot stämmer det att viceordförande i socialnämnden (S) hävdade att kommunens ökade kostnader berodde på alliansregering då hon menade att fler har hamnat i försörjningsstöd på grund av ändrade regler inom a-kassan och sjukförsäkringen. Jag noterar att Gefle Dagblad inte skrev ett ord om mitt svar på detta, vilket gör att hela reportaget blir vinklat. Jag påtalade för viceordförande att knappt hälften av försörjningsstödstagarna i Gävle utgörs av nyanlända invandrare som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden och således inte kvalificerat sig för varken a-kassa eller sjukförsäkringen och att kvalificeringskravet även gällde när socialdemokraterna med stöd från V och MP styrde Sverige. Jag frågade viceordförande om hon ansåg att Gävle kommun inte borde ta emot dessa nyanlända invandrare, men jag fick inget svar. Men som sagt om detta skrev inte Gefle Dagblad ett ord om.

Kommunrevisionen skrev också i sin granskningsrapport att kommunens moderbolag Gävle Stadshus AB kan ha orsakat kommunen ekonomisk skada i sin hantering av aktieägartillskottet till AB Furuviksparken (jag har tidigare skrivit om denna historia på bloggen) och man anser att styrelsen i nämnda bolag inte hade allt nödvändigt underlag när man avgjorde frågan i juni 2010. Jag kan instämma i att styrelsen inte fick allt underlag (vilket också Gävle Stadshus AB:s anlitade jurist konstaterade i sin rapport). Därför reserverade jag mig mot Gävle Stadshus AB:s svar till revisionen då man försökte göra sken av annat, när vi i bolagsstyrelsen skulle svara revisionen tidigare i vår. Under debatten i fullmäktige redogjorde jag för detta, men kommunstyrelsens ordförande och tillika ordförande i Gävle Stadshus AB ville uppenbarligen inte ta någon debatt i frågan. Det kan jag förstå med tanke på att det enligt Aktiebolagslagens 30 kapitel 1 § första stycket tredje punkten kan vara straffbart för en ordförande i en bolagsstyrelse att inte ge övriga styrelseledamöter nödvändigt beslutsunderlag.

Till sist: Den rödgröna majoriteten i kommunfullmäktige röstade mot Folkpartiets förslag att till punkt och pricka följa Barnombudsmannens förslag till insatser för att stärka omhändertagna barns rättigheter. Man hänvisade till att allt var redan bra i Gävle och för de omhändertagna barnens skull hoppas jag att det är sant. Tydligen räckte dock inte argumentationen till för den vänsterpartistiska ordförande i socialnämnden, utan hon behövde ljuga för att visa hur förutseende kommunen hade varit men att Folkpartiet hade varit emot varje insats. Inte ett ord är sant, men när kunde en kommunist/vänsterpartist redogöra för sin politik utan att ljuga om andra?

AB

Ett lågvattenmärke för kommunstyrelsens ordförande

Jag har haft en hektisk vecka (och den är inte slut än) så jag har inte funnit någon lugn stund för att skriva här på bloggen. Såg i Gefle Dagblad att kommunstyrelsens ordförande Carina Blank anser att kommunrevisionen har blivit politiserad och bedriver oppositionspolitik. Det är riktigt lågt. Att Blank tycker att revisionens påpekanden är felaktiga är en sak. Men att hon anklagar revisionen för att vara politiserad slår bara tillbaks mot henne själv för det visar att hon inte kan ta kritik och har svårt för att föra fram några sakliga argument för sin uppfattning utan istället måste ägna sig åt personangrepp på revisionens ordförande Gunilla de Maré. Kommunrevisionens granskning är inte politik, men nu har kommunstyrelsens ordförande försökt göra den till politik med sina uttalanden.

Det ska påtalas att revisionens granskning av turerna kring Furuvik började innan de Maré blev ordförande. Att det överhuvudtaget har hamnat på hennes bord beror på att kommunledningen har dragit ärendet i långbänk genom att inte svara på revisionens frågor i tid. Revisionen har accepterat detta genom att vänta med att skriva slutrapport till kommunfullmäktige tills kommunledningen med Blank i spetsen har behagat lämna svar. Revisionen har inte behövt vara så tillmötesgående mot kommunledningen. Men om detta säger inte Blank ett ord.

Dyra arbetsgivaravgifter och bevara parker

För närvarande sitter jag och räknar på Folkpartiets och Alliansens förslag till ekonomiska ramar för kommunbudgeten 2013. Den rödgröna kommunledningen brukar vara snabb på att påtala om regeringen har fört på kommunen några kostnader, men föga förvånande tiger de om konsekvenserna av deras partivänners politik på riksplanet. Ta till exempel deras förslag på att fördubbla arbetsgivaravgiften för unga under 25 år. Det skulle kosta Gävle kommun på ca 27,6 miljoner kronor år 2013 – vilket motsvarar till exempel 54 gymnasielärare eller 56 socialsekreterare. Någon kompensation för detta bortfall för Gävle och övriga kommuner om arbetsgivaravgiften höjs har inte de rödgröna partierna föreslagit. Gävle kommun har redan idag en tuff utmaning med att få ihop en budget som täcker alla de behov som finns i kommunen. Med de rödgrönas förslag på en fördubbling av arbetsgivaravgiften för unga så skulle denna utmaning bli än svårare att klara av och vi skulle tappa arbetstillfällen i kommunen. Gefle Dagblad noterade igår mitt utspel om denna konsekvens tidigare i veckan. Fler måste uppmärksamma vad rödgrön politik betyder för jobben och kommunens verksamhet.

Idag har jag även varit med i en manifestation för att bevara Gävles parker och grönområden. Det finns förslag på att bygga i Klockgjutarparken vid Timmermansgatan i Gävle. Tanken är att man ska bygga ett privat initiativ till seniorboende där. Det finns de som försöker vulgarisera debatten genom att påstå att Folkpartiet inte vill stödja privata initiativ till seniorboenden. Det är fullständigt nonsens. Vad det handlar om är att vi tycker att det är fel att bygga bort parker när det finns flera tomma tomer i central Gävle som står år ut och år in utan att de bebyggs. Använd dem först. Det var detta som var mitt budskap på dagens manifestation och till min glädje anslöt även kommunalrådet Roger Persson från Miljöpartiet till manifestationen. Förhoppningsvis är det fler företrädare för andra partier som ser det okloka i att bygga bort parkmark och grönområden när det finns tomma tomter att tillgå.

Med anledning av dagens manifestation uttalade sig ordförande i SPF Seniorboende, Hans Ström, (som har varit en av de pådrivande för byggandet i Klockgjutarparken) i de lokala radionyheterna igår. Han påstod att det är Folkpartiet som har hittat på att det planerade seniorboendet är riktat till välbeställda pensionärer. Det är ett rent felaktigt påstående. I kommunens beskrivning inför detaljplansarbetet för det tänkta bygget från oktober förra året står klart och tydligt att detta boende inte riktar sig till allmänheten utan köpstarka pensionärer. Har kommunen bara hittat på detta, herr ordförande?

Högt tonläge men fokus på fel saker

Jag har funderat hela dagen på att skriva någon kommentar om statsministerns uttalande om att:

”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”

Det har blivit ett himla liv och mycket av de röster som har hörts är trams. Vad statsministern säger är att invandrare har betydligt svårare att få jobb, vilket knappast är ett uttryck för främlingsfientlighet. Alla de som förfasas över ordet etnisk ska betänka att ett multikulturellt samhälle kännetecknas av samvaro att flera etniska grupper och det är väl det som Sverige är idag? Eller är vi fortfarande en nationalstat som i stort sett bara erkänner en folkgrupp?

Att vi alla har olika etnicitet är inget problem så länge det inte värderas olika och ger olika rättigheter. För att markera att etnicitet inte värderas olika registrerar svenska myndigheter inte etnicitet. Detta är inte samma sak som att olika etniska grupper inte finns i Sverige och att etnicitet inte kan vara ett relevant begrepp för att beskriva vårt samhälle. I fallet med arbetsmarknaden i Sverige visar det att alla som bor här inte har samma möjligheter till jobb.

En del har tolkat statsministerns uttalande som ett sätt att tona ned problemet med arbetslöshet för det drabbar främst unga och invandrare. Om det var hans avsikt så var han fel ute, men jag tror knappast det var hans avsikt. Precis som utbildningsministern i förra veckan pekar han på att det finns grupper i vårt samhälle som politiken måste fokusera sina insatser på för att få en positiv utveckling för hela samhället oavsett etnisk bakgrund. Det är hög tid att dessa politiska insatser kommer igång.

Och har de rödgröna partierna några förslag på insatser så får de gärna pressentera dem istället för att blunda för att vi har ett multikulturellt samhälle där alla grupper inte har samma möjligheter.

DN, SvD1, SvD2, Exp1, Exp2, Aft1, Aft2

Är det en miljöinsats att jaga procent?

Idag skriver Gefle Dagblad och Arbetarbladet om att jag inte accepterade en större satsning på ekologisk mat i kommunen utöver tidigare avtalat, utan istället begärde en utredning över miljövinsterna. Faktum är att kommunen idag inte vet vilka miljövinster vi gjort genom att ständigt öka andelen ekologisk mat i kommunen vilket kostar allt mer. Miljöpartiets kommunalråd kan förvisso skryta med att ha flest procent ekologisk mat när han träffar sina partikollegor runt om i landet, men om det miljömässigt får någon betydelse att gå från 28 % till 31 % vet vi inte. Trots allt är det väl störs miljövinst som räknas inte procenten. För att veta om vi lägger pengarna på rätt saker måste vi först utvärdera vad vi har gjort. Kanske det är så att det ur miljösynpunkt vore mycket bättre att kommun köpte in fler miljöbilar till omvårdnadsförvaltningens hemtjänst än att lägga pengarna på att höja procenten ekologisk mat – då vi redan idag har en i jämförelse hög andel.

Jag blev lite hånad för att jag ville ha ett klarläggande av miljövinsterna istället för att bara låta pengarullningen på gå. Det hånet tar jag. Jag skäms inte för att jag vill veta var våra skattemedel gör mest miljönytta. Att bara jaga procentenheter utan att veta nyttan med det är inget annat än symbolpolitik. Sådan politik klarar sig miljön utan.

Pröva under längre tid och låt gävleborna sedan tycka till

Idag skriver Gefle Dagblad om arbetet om ny centrumplan i Gävle som dröjer. Av artikeln framgår att det är framförallt en eventuell avstängning av biltrafiken runt Rådhustorget som är den stora politiska stötestenen. Jag tillhör en av de politiker som blir intervjuad. Min skeptiska hållning till att stänga av trafiken runt Rådhustorget (även om det vore bra med mindre biltrafik där) beror på att tjänstemännens utredning av konsekvenserna när man har på prov tillfälligt stängt av för biltrafiken vid Rådhustorget visar att det blir igenkorkat på Parkvägen och Fältskärsleden och betydligt ökad trafik vid Centralstation. Problemet med Gävle är att det finns begränsade möjligheter att ta sig i nordsydlig riktning genom staden och det blir bara än större om man begränsar denna möjlighet genom att stänga av vid Rådhustorget.

En förhoppning är att fler kommer ställa bilen om det blir svårare att använda den inne i central Gävle. Det är möjligt men om det inte blir så kommer vi får mer utsläpp i vår stad och högre koncentrationer av utsläpp vid de få trafikleder som finns kvar när gävleborna måste ta omvägar för att komma runt Rådhustorget.

Avstängning för biltrafik runt Rådhustorget har som sagt prövats under kortare tid. När tjänstemännen vill visa på goda exempel på vad som händer om man stänger av trafiken visar man gärna New York. Där stängde man också av trafiken på en central trafikled i centrum, men först prövade man under en längre period. Under denna period gjorde man inga kostsamma förändringar mer än att måla avstängningsmärken på marken och sätta upp någon skylt. Efter denna prövoperiod när man kunde se konsekvenserna av ett längre försök med avstängning bestämde man sig för att göra en mer permanenta avstängning. Jag kan tänka mig något likadant. Gör ett längre försök med avstängning (till exempel under ett år) utan några större ingrepp och låt sedan gävleborna få tycka till hur de vill ha det i deras stad när de under länger tid fått se konsekvenserna. Om det får de positiva konsekvenser som en del tror så är jag inte den som kan ändra min skeptiska hållning.

Föräldraförsäkringen – en förmån i ständig diskussion

Idag har Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund på DN-debatt förklarat att partiets familjepolitik ska vara att avskaffa de två öronmärkta månaderna till vardera föräldern i föräldraförsäkringen. För ett par veckor sedan gick partiledaren för Folkpartiet Liberalerna, Jan Björklund, i andra riktningen och öppnade för att öka antalet öronmärkta månader. Det väckte en del interdebatt i Folkpartiet huruvida Björklunds uttalande stämde med beslutet som Folkpartiets högsta beslutande organ, landsmötet, antog i så sent som i höstas om att inte öka antalet öronmärkta månader. Vad man dock missade var att landsmötet i sitt beslut öppnade för att pröva frågan på nytt om inte jämställdhetsbonus och andra åtgärder för att stimulera en jämnare fördelning av uttaget av föräldraförsäkringen uppnåddes. Eftersom Björklund inte kunde se denna effekt av befintliga åtgärder flaggade han för en förnyad diskussion om antalet öronmärkta månader.

Varför är det då viktigt att med jämnare fördelning av uttaget av föräldraförsäkringen mellan kvinnor och män? Med den fördelningen som vi har idag tar kvinnor ut drygt 76 % och männen cirka 24 % av försäkringen enligt statistiken för 2011 på Försäkringskassans hemsida. Historiskt sett ökar männens andel av uttaget av föräldraförsäkringen. År 1991 var uttaget fördelat drygt 92 % för kvinnorna och cirka 8 % för männen och tio år senare (2001) var det drygt 86 % för kvinnorna och cirka 14 % för männen. När man tittar på kvinnors respektive mäns möjligheter till karriär- och löneutveckling så har kvinnor en sämre utveckling än män vilket beror på att de är mer föräldralediga och således mer frånvarande från jobbet. (Se till exempel senaste rapporten från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utveckling under Arbetsmarknadsdepartementet från 2010) . Detta är inte så konstigt. Arbetsgivarna anställer folk för att de ska vara på jobbet och är man inte där kan man inte räkna med att man har samma karriär- och löneutveckling som dem som är på arbetsplatsen och jobbar. Det är förvisso olagligt att missgynna den som är föräldraledig, men samtidigt kan man inte komma ifrån att det är svårt att hävda sig på en arbetsplats om man inte är där. Med jämnare uttag av föräldraförsäkringen mellan kvinnor och män skulle således innebära att kvinnor och män får båda samma möjligheter till närvaro på arbetsplatserna och således samma möjligheter till karriär- och löneutveckling. När de öronmärkta månaderna i föräldraförsäkringen infördes (vid två olika tillfällen) var just syftet att stimulera en jämnare fördelning. Det har fått effekt även om skillnaden fortfarande är stor mellan kvinnor och män.

Skiljelinjen mellan Folkpartiet Liberalerna och Kristdemokraterna ligger i att när den först nämnda vill stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden vill den senare att föräldrarna ska själva få fördela uttaget av försäkringen (d.v.s. en förälder ska kunna ta ut alla dagar medan den andre inte behöver ta ut något alls). Man ska komma ihåg att föräldraförsäkringen är en förmån och inte en rättighet. (Det kan knappas ses om en rättighet att få vara hemma på andra skattebetalares bekostnad.) Att staten således går in och styr i denna förmån för att den har fått effekter som staten anser missgynnar en del av landets medborgare kan inte ses som en kränkning av den enskilda familjens rättigheter, men däremot som begränsning i användningen av förmånen. Man ska också komma ihåg att det inte är förbjudet att vara hemma utan att få pengar från övriga skattebetalare. Faktum är att man får vara hemma hur länge man vill, även om det antagligen är ekonomiskt svårt för de flesta att vara hemma utan någon form av ekonomiskt ersättning från det offentliga. Frågan man således ska ställa sig är om det är kvinnors ställning på arbetsmarknaden som behöver stärkas eller det är möjligheten att fritt använda förmånen föräldraförsäkringen som behöver stärkas?

Exp, Aft

Bristande tillgänglighet ska kosta

Idag satte Folkpartiet Liberalerna definitivt ned foten i fråga som handikapprörelsen har kämpat för – att bristande tillgänglighet ska räknas som diskriminering. Folkpartiet Liberalerna vill att bristande tillgänglighet ska anses vara diskriminering och att individer därmed får möjlighet att driva enskilda fall i domstol. Den som inte vidtar skäliga åtgärder för tillgänglighet ska kunna dömas att betala diskrimineringsersättning.

Om hela regeringen ställer sig bakom Folkpartiets linje återstår att se, men en sak är säkert –kampen för ett tillängligt samhälle för alla medborgare är en liberal strid värd att ta. Åtgärder mot att utestänga medborgare från delaktighet i samhället ska inte vara en gåva från goda givare, utan en rättighet.

Läs mer om Folkpartiets ställningstagande här.

”Carema-skandalen” - ett exempel på när politiker ska hålla huvudet kallt

Tidningen Dagens Samhälle har granskat den så kallande ”Carema-skandalen” på omsorgsboendet Koppargården i Stockholm som DN avslöjade i höstas. Man har konstaterat följande:

1. Långt innan DN började skriva om Carema så hade företaget själv gjort en rad anmälningar till Socialstyrelsen angående de brister som sedan DN ”avslöjade”.

2. Caremas ägare har inte plockat ut några vinster utan återinvesterat allt i äldreomsorgen och sjukvård.

3. Vården blev inte sämre när Carema tog över Koppargården från kommunen enligt kommunens egen granskning.

4. Bemanningen på Koppargården hade inte minskat under Caremas drift utan snarast tvärt om.

5. Dödligheten (avlidna i procent av inskrivna) minskade under Caremas drift i jämförelse med under kommunens drift.

6. Det har inte skett någon halvering av antalet sjuksköterskor under Carmes drift av Koppargården. Carema har däremot anställt fler än vad avtalet med kommunen krävde.

7. Enligt kommunens egen bedömning av avtalsuppföljningen 2011 så hade Carema tagit tag i flera av de brister som fanns på Koppargården när kommunen själv drev boendet.

Dagens Samhälle har på grund av sin granskning av ”Carema- skandalen” hamnat i bråk med DN som, istället för att i sak bemöta de brister i deras rapportering som Dagens Samhälle har visat på, slår ifrån sig och hävdar att Dagens Samhälle (som ägs av Sveriges kommuner och landsting) är köpta av Carema.

Det som är beklämmande i den här historien är hur politikerna (från vänster till höger) i den berörda stadsdelen i Stockholm agerade så snabbt på mediauppgifterna och dömde ut Carema utan att först granska de olika påstående. Det är förstårligt att man reagerar på uppgifter i massmedia, men att man inte först gjorde en grundlig granskning av alla påståenden innan man tog ställning är minst sagt besvärande. Beslut bör rimligen baseras på mer än mediauppgifter.

Även i Gävle driver Carema omsorgsboende och här måste jag ge en eloge till kommunledningen som inte föll för mediadrevet mot privat driven äldreomsorg. När mediadrevet mot Carema kom igång konstaterade man att för Gävles del fanns det inget att anmärka på den drift av omsorgsboende som Carema ansvarade för. Det var det budskapet man gick ut med till de lokala medierna när de började ställa frågor med anledning av ”Carema-skandalen” i Stockholm. Man gjorde det som politikerna i stadsdelen i Stockholm inte klarade av - hålla huvudet kallt och ta ställning baserat på vad man faktiskt vet och inte medias påståenden.

I samma ämne SvD.

Utbildningsministern tar tag i utmaningen

Utbildningsminister Jan Björklund pressenterade idag en rad förslag för att stödja nyanlända invandrarbarn/-ungdomar att klara skolan. Följande förslag lade ministern:
• Prov och bedömning när barn i skolåldern kommer till Sverige. Bedömningen till grund för placering i passande årskurs.

• Kunskapsutvecklingen i svenska mäts de första åren.

• Vid behov förlängd skolplikt till 18 års ålder för nyanlända elever.

• Fler lektioner och prioritering av vissa ämnen.

• Ämnet svenska som andraspråk utreds, likaså reglerna för förberedelseklasserna.

• Förskolepersonalens kunskap om språkutveckling ska öka.

• Skolplikt, undervisningstid och svenska som andraspråk ses över av utredare som redovisar före årsskiftet.

Utöver detta vill Björklund att statistiken över betyg och provresultat dels ska redovisas exklusive de elever som anlänt de senaste fyra åren, dels för samtliga elever. Detta för att få en bättre redovisning över ur väl skolorna arbetar. I dag mäts elevernas kunskaper mot de mål som finns i grundskolan. Det gäller även elever som kommit sent till Sverige och som därför har helt andra förutsättningar än elever som gått hela grundskolan i Sverige. På det sättet kan skolor som är bra ändå få låga resultat i våra utvärderingar.

Det är mycket bra att utbildningsministern och regeringen lägger dessa förslag och tar tag i frågan om nyanlända invandrarbarns/-ungdomars förutsättningar att klara skolan. Jag har länge påpekat dessa behov och medan jag får stöd bland kommunpolitiker oavsett partifärg så har allt för ofta rikspolitikerna inte velat prata om de utmaningar som finns. Vad det beror på kan man spekulera om, men det är först när man erkänner att det finns utmaningar som man kan ta sig an dem och lösa dem. Utbildningsministern har (äntligen) erkänt att svårigheterna finns och nu lägger han konkreta förslag som kan ändra på situationen. Det är välkommet och framförallt välkommet för alla de elever vars behov allt för länge inte har erkänts. Nu kan det bli skillnad.

Regeringen, DN, DN2, SvD, SvD2, SR, SVT, Aft

Partiledardebatt

När jag publicerar detta så har partiledardebatten på SVT precis varit. Även om det är ett tag till valet så tycker jag ändå debatten har varit mycket intressant och överlag tycker jag att de olika partiledarna gjorde bra ifrån sig. Det är tydligt att det bara finns Alliansen som ett seriöst regeringsalternativ och att socialdemokraterna är mycket mer eniga med regeringen än vad de vill göra sken av. Lövfen vill så gärna ansluta sig till regeringens uppgörelse om kärnkraften, men kan inte. Det finns inget enigt rödgrönt alternativ. Stackars Lövfen att behöva dras med en sådan plakatpolitiker som Jonas Sjöstedt. Ärligt talat vad är det för skillnad på Sjöstedt och Lars Ohly?

Regeringsduglighet kommer kanske bli än viktigare än ståndpunkter i enskilda sakfrågar med tanke på vad som kan komma ut av valet i framförallt Grekland och men även möjligen av valet i Frankrike. Den ekonomiska krisen i EU är inte över och det finns en risk att oron tar fart igen. Då behöver Sverige en regering som har visat att den kan hålla i slantarna för att värna välfärden.

DN, SvD, Exp, Aft

Ett oskyldigt barnnöje med baktanke?

Igår uppmärksammade Sydsvenskan med flera tidningar att Vänsterpartiet i Malmö hade under 1 maj låtit barn slå på piñatas med foton på bland annat centerledaren Annie Lööf och moderatpartiledaren Fredrik Reinfeldt. En av de ansvariga vänsterpartisterna för arrangemanget Patrik Strand, Vänsterpartiets politiska sekreterare i Malmö, sa till tidningarna att han tyckte det såg skoj ut. Det hade varit mycket intressant att få höra en mer utförligare förklaring till nöjet med att se barn slå sönder fotografier på personer som lever med livvaktsskydd?

Under gårdagen var det många som har upprörts över tilltaget som flera ansåg uppmuntrade och fostrade barnen till politiskt våld, men idag avfärdar ledarskribenten på Arbetarbladet i Gävle, Jenny Wennberg, upprördheten med att det är bara ”medelklassiga moralpanik”. Jag antar att så tycker den som saknar kunskap om indoktrinering och avhumanisering och varför just barn är mer mottagliga för sådana företeelser än vuxna.

Se även SvD i samma ämne.

Åldersutredning borde inte vara en kontroversiell fråga

I förra veckan var jag i Bryssel och följde inte debatten om medicinska åldersutredningar av ensamkommande minderåriga asylsökande. Debatten initierades av riksdagsmannen Staffan Danielsson (C) när han på DN Debatt (26/4) skrev att Sverige borde använda sig av medicinska åldersutredningar för att avgöra om de ensamkommande minderåriga asylsökande verkligen är minderåriga. Anledningen är att i Sverige tillskillnad mot övriga nordiska länder ökar antalet ensamkommande minderåriga asylsökande kraftigt (vilket har gjort att mottagningssystemet inte räcker till och som fått migrationsministern Tobias Billström att hotat med att tvinga kommuner att ta emot dessa asylsökande). Sverige tar idag emot 25 % av alla ensamkommande minderåriga asylsökande som kommer till EU. De övriga nordiska länderna använder medicinska åldersutredningar regelbundet vilket till exempel i Norges fall innebar år 2010 att 48 % av de minderåriga bedömdes vara vuxna. Danielsson frågar om Sverige borde göra som Norge och övriga nordiska länder för att på så sätt säkerställa att inte vuxna personer hamnar på boende för barn. Danielssons synpunkter har fått stöd (bland annat i en läsvärd ledare i Expressen), men även mot hugg (som inte alla gånger har varit sakliga). Idag har Danielsson fått slutreplik på DN Debatt.

Jag har tidigare arbetat på Migrationsverket och när jag började där 2003 så var min första arbetsuppgift att vara mottagningshandläggare för ensamkommande minderåriga asylsökande. Migrationsverket var då tillskillnad mot idag ansvarig för mottagandet och boendet för dessa minderåriga asylsökande (idag är det kommunerna). Då använde vi ofta medicinska åldersutredningar för att säkerställa att inte vuxna personer hamnade bland de barn som vi hade ansvar för. Tyvärr hände det att en del vuxna lyckades undgå att bli åldersutredda bara för att en handläggare på Migrationsverket ansåg att det inte behövdes någon åldersutredning. Detta ledde till att det skapades oreda på boendena och en otrygg miljö för de barn som bodde där då dessa vuxna personer inte alls accepterade att bli behandlade som barn och följa de ordningsregler som gällde på boendet. I några fall visade sig att de här vuxna var rent kriminella personer som inte alls var ute efter att få ansöka om asyl. Migrationsverket har fortfarande möjlighet att använda sig av medicinska åldersutredningar, men det används inte alls lika ofta idag som det gjordes då.

Hur det ser ut på de kommunala boendena idag vet jag inte. När jag har varit i kontakt med handläggare på socialtjänsten som idag ansvarar för mottagande att ensamkommande minderåriga asylsökande och frågat dem om de har haft samma erfarenheter som jag hade från min tid som mottagningshandlägger så uppger de att de har haft skäl att misstänka att vuxna har hamnat på boenden för barn. Både handläggare på socialtjänsten och Migrationsverket som jag har varit i kontakt med anser att dagens sätt att arbete kring ålderbedömningar inte fungerar tillfredställande. Allt för ofta är det inget som händer. I maj är det sagt att Socialstyrelsen ska komma med nya riktlinjer för hur myndigheter ska hantera frågan om åldersbedömning. Om detta kommer innebära att vi får se fler medicinska åldersutredningar återstår att se. Och om vi får se samma utveckling i Sverige som i Norge ifall man börjar mer frekvent tillämpa medicinska åldersutredningar kan man bara gissa sig till. En sak är dock säker – att en person bedöms vara vuxen efter en åldersutredning innebär inte per automatik att den personen saknar skyddsskäl som är grund för uppehållstillstånd, men däremot att han (för det är oftast en han) inte ska bo på boende för barn. Vad är det för fel med det?

Är vindkraften en bra satsning?

Idag var jag med en genomgång om arbetet med kommunens miljöstrategiska program. En punkt som diskuterades var vilka energiproduktionsslag kommunen ska satsa på och vindkraften tillsammans med biogas, vattenkraft och fjärrvärme var de som föreslogs. Inget kontroversiellt med det, men jag kunde inte låta bli att tänka på den debattartikel som ett antal ledamöter ur Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott skrev i Svenska Dagbladet den 22 april. De avfärdar den kraftiga utbyggnaden av vindkraft som en meningslössatsning eftersom Sverige redan idag har ett fungerande och fossilfritt elsystem. Istället tycker man att pengarna borde läggas på att minska utsläppen i transportsektorn. Man skriver

Att sådana gigantiska energiinvesteringar håller på att genom föras i vårt land som redan har ett väl fungerande och fossilfritt elsystem är obegripligt. Om avsikten vore att minska koldioxidutsläppen borde investeringarna på hundratals miljarder i stället riktas mot transportsektorn där cirka 35 procent av de fossila utsläppen sker i dag.

En intressant synpunkt. Kanske Gävle skulle satsa mer på biogasproduktionen?

Röda bekymmer för Löfven på 1:a maj

Idag har socialister i olika former firat Första maj med sedvanliga demonstrationer. Jag har däremot varit hemma och anlagt ett trädgårdsland. När jag hade vägarna förbi centrum i Gävle för köpa saker till ovannämnda trägårdsland såg jag att det fanns röda fanor utställda runt om i centrum. Påminde om gamla kommunistblocket i Östeuropa. Tydligen var temat för socialdemokraternas demonstration kunskap och arbete och den nye partiledaren Stefan Lövfen lovade innovationspolitiskt råd om han blir statsmister. Knappast någon kioskvältare. Vad det är för skillnad på detta råd och regeringens framtidskommission är oklart, men det är väl bra att Lövfen vill tala med närningslivet och forskare. Vad det sedan konkret kommer mynna ut i återstår att se. Jag antar att en reformering av turordningsreglerna som sätter kompetens och kunskap centrum före ren anställningstid aldrig kommer vara på agendan i detta råd.


Lövfens röde kollega i Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, visade med all tydlighet att han däremot tänker slänga dörren i ansiktet på näringslivet om han kommer till makten. Han lovade att han ska stoppa vinster i välfärden och därmed är han beredd på att dra undan mattan för den delen av näringslivet som idag levererar tjänster som skolor och omsorg till medborgarna i landet. Detta går helt på tvärs med vad Lövfen har sagt. Med tanke på att Sjöstedt har lovat att Vänsterpartiet kommer rösta mot en regering som de själva inte ingår i så antar jag att Lövfen antingen får anpassa sig efter Sjöstedts krav (vilket minst sagt skulle skapa dålig stämning i det innovationspolitiskt råd som Lövfen vill skapa) eller så får den socialdemokratiske partiledaren söka samarbete med något eller några av partierna i Alliansen, därför ett samarbete med bara Miljöpartiet kommer inte räcka. Undrar vad Lövfen är beredd på att erbjuda för att få tillstånd ett regeringssamarbete med något alliansparti om nu Sjöstedt menar allvar med att rösta mot en regering som han inte är välkommen i?

GD, AB, DN1, DN2, SvD1, SvD2, Aft, Exp